Spottkobra spottad i trädgården

Visste ni vad en spottkobra är? Det gjorde inte jag förrän häromdagen. Då kastade sig nämligen en sådan ut från en av palmerna i trädgården, och spottade sitt gift på vår husvakt Raphaël när han helt fredligt gick förbi på en halvmeters håll...
Lyckligtvis fick han giftet på armen och inte i ansiktet, och armen var täckt av skjortärm. Så det gick bra.
För övrigt tillhör spottkobrorna familjen giftsnokar och inte kobror. Och giftet är inte dödligt. Samt har vi tillkallat saneringshjälp för säkerhets skull.
Dessutom är just den här individen nu stendöd. Watch and learn.

Vintertur

Bättre sent än aldrig? Detta skrivs två månader efteråt...

Ett par dagar efter julafton kom mormor Karin till oss på besök. Självklart fick vi då anledning att inte bara hänga i Dakar - vilket förstås kan var nog så trevligt med stränder, restauranger, kulturella begivenheter med mera - utan företog oss en längre utflykt.

Bandia, safariparken, var första anhalt. Karin, Hampus och jag var det som for iväg. Det var andra gången för Hampus i Bandia och NU fick han se noshörningarna, parkens största attraktion. Det är inte en självklarhet, för de är ganska skygga. Men där i Bandia finns ett nu nioårigt äkta par och vår guide sade att snart kan man hoppas på tillökning eftersom de små liven nu blivit könsmogna. Och skyggare är de inte än att de lugnt stod och mumsade utlagt foder tillsammans med vildsvinen, bara några meter från vår bil.

Giraffer, antiloper, bufflar (farligast!) och apor såg vi också, samt avslutningsvis krokodilerna i dammen vid restaurangen. En titt in i en gammelbaobab tillika f d begravningsplats för grioter ingick - se bilden. (Traditionen att begrava grioterna, de kringvandrande berättarna och sångarna, i baobaber förbjöds av Sengals första president, Leopold Sedhar Senghor, några år efter självständigheten.)

Efter Bandiaturen tog vi oss till det närliggande samhället Ngekokh vilket blev ett återbesök för Hampus och mig. Om Ngekokh och dess invånare har jag nämligen skrivit ett reportage för tidskriften Socialpolitik förra året. Nu hade vi med ett par ex av tidningen vilket roade mina tidigare intervjuobjekt att titta i - om än språket var lite av en utmaning förstås.

Nästa anhalt staden Mbur där en av Senegals största fiskehamnar finns. Guidade av en ung man från kvarteret travade vi runt bland fiskar, fiskar, fiskar och en massa människor - lukter, ljud och synintryck var intensiva. En och annan var som vanligt väldigt sugen på att som av en ren slump ha några restprodukter - fiskryggradssmycken t ex - att sälja. Nåja, vi var väl inte de första turisterna där...

Sista ställe att besöka under vår lilla resa var den lilla staden Joal Fadiouth, som har två egenheter: den är helt uppbyggd av snäckor, och den är nästan helt kristen. Där blev vi också rundvisade och såg ostronodlingar, kyrkogårdsön som också den bara vilar på snäckgrund och där kristna och muslimer vilar sida vid sida, och så huvudön där kyrkan tar en ansenlig plats.

Två dagar och en natt tog turen och många bilder blev det. Kul att turista lite i "sitt eget" land.